En berättelse om livet på Stora Sköndal 1905-2019
Upprinnelsen till den här boken är mitt eget boende i ett samhälle som är lite avgränsat från sin omgivning. Det handlar om Stora Sköndal som är en förort i södra Stockholm och nära Farsta. Från 1600-talet var Stora Sköndal en lantegendom fram till 1905 då fastigheten togs i bruk av Svenska diakonsällskapet som etablerade sig på egendomen för att använda den till utbildning av diakoner och samtidigt för vård av manliga epilepsipatienter.
Fastigheten har sedan dess ägts och förvaltats av diakonsällskapet som 1980 ombildades från en ideell förening till en stiftelse med namnet Stiftelsen Stora Sköndal.
Området är nu föremål för stora förändringar. Stiftelsen har inlett en omfattande omvandling innebärande att ett mycket stort antal bostäder (4 500) och verksamheter skall etableras på området. Det är inte bara ett stort antal hus som skall rivas och helt andra typer av hus som skall uppföras. Även de sociala liv bland människor som på ett eller annat sätt har varit knutna till diakonin kommer att försvinna eller har redan försvunnit.
När jag under mitt boende på området började ana idéerna bakom omvandlingen bestämde jag mig för att skriva en bok om hur människor har levt på området. Boken heter Ett samhälle i omdaning. Livet på Stora Sköndal 1905 till 2019.
Stora Sköndal har en mycket intressant historia. Den berättas i boken som i ord och bild skildrar hur människor – diakon- och socionomstudenter, epilepsipatienter, äldreboende, kyrkomusikerelever, anställda hos Stiftelsen Stora Sköndal samt seniorer har levt och verkat på Stora Sköndal från 1905 till 2019. I boken diskuteras också hur livet på Stora Sköndal kan karaktäriseras, hur det har varit avgränsat till sin omgivning samt hur det har präglats av diakonala idéer.