Jag heter Leif Jonsson och har sedan 1970 intresserat mig för samhällsfrågor och framför allt med frågor om hur samhälleliga organisationer ordnas och leds.

leif Efter att ha arbetat praktiskt med sådana frågor i tjugofem år forskarutbildade jag mig och skrev en avhandling med titeln Kunskapsbildning i samverkan mellan forskning och praktik. Som forskare har jag sedan framför allt intresserat mig för frågor om kommunledning.

Efter min pensionering har jag fortsatt forska och skriva och då på ett friare och mer episkt sätt. I december 2017 publicerade jag en bok med titeln Breven från Bengt. I den skildras ett levnadsöde präglat av svår uppväxt, tvåsamhet och ett liv i nykterhetsrörelsen. Skildringen diskuteras utifrån kontextuella förhållanden. På så sätt är boken också en samhällsskildring. 

Ett år senare publicerade jag en annan bok med titeln Det levande livet och underrubriken Mänskligt liv och samhälle i förändring 1968 till 2018. I den skildras en persons levnadsresa under en intressant tid i svenskt samhällsliv. Läsaren får i boken ta del av berättelser och tankar om yrkesmässiga, boendemässiga och sociala förändringar relaterade till samhällsförhållanden. Genom denna kombination sätts levnadsskildringen in i större sammanhang samtidigt som samhällsskildringen får liv. Jag måste tillstå att boken har självbiografiska inslag. 

Försommaren 2020 gav jag ut en bok med titeln: Ett samhälle i omdaning – en berättelse om livet på Stora Sköndal 1905-2019. Läsaren av boken får ta del av berättelser både om och av människor som har levt och verkat på Stora Sköndal. Idag är det ett samhälle som är under en omfattande idémässig och fysisk omvandling till följd av de förtätningar som pågår i det liksom på många andra platser. Den här boken kan etiketteras som sakprosa. Den handlar om sakförhållanden – samhällsliv och diakoni knutna till lokalsamhället Stora Sköndal – och innehåller berättelser av olika slag. 

Arbetet med den boken fångade mitt intresse för frågor om minnen och historieskapande. Från sommaren 2019 startade jag därför ett nytt bokprojekt som skildrar två processer integrerade i varandra. Den ena handlar om hur en man och en kvinna växte upp för hundra år sedan och därefter träffades och bildade familj. Den processen kallar jag för levnadsskildrande. Den andra processen handlar om hur sonen och dottern med hjälp av gamla album, intervjuer och skriftligt material av olika slag gör själva levnadsskildringen, dvs. skapar en historia om föräldrarnas liv. Den processen kan kallas för historieskapande. I boken, som har arbetstiteln: Som det kunde ha varit; när Nils från Bjertorp i Västergötland och May från Brynäs i Gävle växte upp, träffades och levde familjeliv på Hedåsen i Sandviken 1938-1952.

På min hemsida finns information om min uppväxt, mina studier och anställningar samt om vad jag har skrivit.

Leif